Jag heter alltså Sandra och är dotter till Lena. Jag bor med sambo, två aussietjejer och två kattflickor i en 3a i Mölndal. Jag längtar oerhört efter ett hus på landet men bra sådana till bra pris växer inte på träd som alla vet så det får vänta. I väntan på att hitta drömjobbet så sysselsätter jag mig som dagmatte åt två-tre hundar i taget. Det är lite av en drömtillvaro om jag ska vara ärlig, att få spendera dagarna med hundar av olika slag och helst mycket av tiden utomhus. Med mina egna hundar tränar och tävlar jag lydnad och bruksspår och Andreas, hussen i huset, kör agility med Dizzy och även mammas Carrey när det finns möjlighet.

Jag är uppvuxen med hundar och fick min första egna hund, en korthårig collietik, när jag var 9. Mia, som hon hette, var mitt allt och min bästa vän genom hela tonåren och hon lärde mig otroligt mycket om hundar i stort och lite "egna" hundar i synnerhet. Vi tragglade på brukshundklubben och tävlade nån enstaka gång, men satsade inte och kom därför aldrig nånstans. Vi tränade inget speciellt seriöst, men provade på det mesta. På utställningar var vi dock rätt så frekvent och där var vi stjärnor båda två och speciellt ihop! Det var också utställningsvärlden som var mitt första steg in i ett "riktigt" aktivt hundliv och förutom att visa egna och andras hundar och tävla i junior handling, så blev jag färdig ringssekreterare sommaren -03.

Förutom Mia så fylldes min uppväxt mest av terriers. Mamma födde upp två kullar med Irish Softcoated Wheaten Terrier och hemma hade vi fyra stycken varav den totalt galna och mycket härliga Inka var min. Inka blev det inget vettigt alls av. Hon hade bara två lägen, på och av. Inte så som man brukar säga om många hundar, utan verkligen bara på och av! Innan hon blev sjuk under hennes sista månader så gick hon nog aldrig ett endaste steg i hela sitt liv, hon sprang!

Sedan jag flyttade hemifrån har det funnits en massa hundar i mitt liv, alla mer eller mindre mina och under längre eller kortare tider. Allt ifrån Tibetansk Terrier, Hamiltonstövare och Wachtel till Dobermann och Boxer har passerat och alla har de lärt mig något alldeles speciellt.

När jag träffat Andreas 2002 så började det äntligen kännas som att jag kunde ta mig an en alldeles egen valp igen och efter mycket letande och mycket fundering och genomgång av nästan alla raser så bestämde jag mig för en aussie! Det som fick mig att till slut bestämma mig var bekanta till oss som alltid haft korthårscollie tidigare men nu skaffat sig en liten blå aussietik som de var oerhört nöjda med och som jag fick lov att visa på en utställning. Jag var totalt såld i henne och började därmed leta efter linjer och uppfödare och fastnade till slut för Tina på Door Keeper's kennel. Det valet har jag aldrig ångrat och efter lång väntan så fick vi hem vår lille Caddy. Jag hade egentligen bestämt mig för en tik och helst ville jag ha en röd med stubbsvans, men nån sån blev det inte i den kullen och jag ville helt enkelt inte vänta längre! Caddy var inte nån lätt valp. Han bet i ALLT! Han vägrade bli rumsren och var väldigt omogen väldigt länge. Som tonåring var han förjäklig. Glad, vild och älskade allt och alla helt utan hämningar. Men med tiden och stora mått av tålamod och träning så blev han en pärla! En stor, härlig Nalle som är lätt att ha och göra med och som sansat tar sig an livet. Dock är han inte den hund jag önskade mig från början och hur mycket vi än älskade honom så insåg vi efter några år och Dizzys och Sillys intåg i våra liv, att han kanske skulle få ett bättre liv hos någon annan. När vi lärde känna Nadia och Mattias så föll allt på plats och Caddy fick ett nytt hem. Nadia och Mattias har kommit att bli våra närmsta vänner och vi träffar Caddy varje vecka och han har verkligen hittat hem! Mer om honom kan du läsa på Nadias hemsida!

Katterna har också blivit några i mitt liv. Först den lille, svartvite hankatten Disney som var kung över hela trakten när jag var liten. Sen äkta Birman Beppe som var mer hund än katt, men som fick flytta till ett nytt hem när jag flyttade till Göteborg. Sen hamnade härliga Nalla Snöstorm i mitt knä bokstavligen och var en sån där kattunge som hade blivit ihjälslagen om jag inte tagit henne. Hon gick från utekatt på landet till innekatt i stan när jag träffade Andreas och hon var en ytterst speciell katt som vi kommer att sakna länge. Nu består kattbeståndet här hemma av Norpa Regnrusk som jag hittade på blocket efter mycket letande efter just en stålgrårandig huskatt och Nita Nysnö som är uppfödd av Riitta på kennel Kreivi. Båda två är födda -07, Norpa i maj och Nita i augusti. Dessa flickor är oskiljaktiga och gör allt tillsammans! Deras vänskap är härlig att se och de hittar dagligen på nya hyss!

Även hästar har varit en stor del i mitt liv i perioder. Nu är jag medryttare på en helskön Nordsvensk travare modell stor och snygg. Han har inte insett att nordisar ska vara lugna och snälla, utan har mer ett temperament som skulle passa på en vild shettis eller ett russ! Han är rolig och trevlig att rida men det är ingen häst man sitter och halvsover på!

Om mina härliga aussietjejer, Silly och Dizzy, kan du läsa på deras egna sidor!